Jag - politiker?

Vad skönt det är att läsa artikeln om Maria Wetterstrand. Om hur hon var som 12-åring. Åh, nu känns det att det inte gör så mycket att jag var näsvis emellanåt. När fröken i första klass tog fram en pojke vid svarta tavlan, tog hans hand och ritade av den, färgade nagelbanden illröda, så han verkligen skulle skämmas för att han bet på naglarna. Då sa jag till fröken: "Jag biter också på naglarna fröken."

Eller när min gamle lärare, som, hör och häpna min föräldrar också haft, sa till mig att jag på en rast skulle städa materialskåpet jag hade ansvar för. Det hade jag gjort om de andra gjort sina sysslor på rasterna, men de hade fått göra dem under lektionstid. Självklart skulle jag också göra det då. Jag är för rättvisa.

Och som jag slogs med de som var dumma mot de svagare, snälla. Mamma kammade hårtussar ur min kalufs och en gång fick jag gå och lägga mig för jag hade fått en sådan femetta i mellangärdet så luften helt gick ur mig och kom inte tillbaka förrän dagen därpå.